Selfcompassion

12 Jun 2018

http://www.lum.lu.se/tysta-din-sjalvkritiska-rost-och-slipp-press-och-stress/

Att bli sjukskriven vid oförmåga att arbeta vidare pga. stress som blivit till utbrändhet kan tyckas vara en självklarhet och kanske också nödvändigt för en tid. Men efter en tid av återhämtning lämnas många till sig själva av sjukvården. Visst finns det återbesök hos doktorn, men vad ger det egentligen för rehabilitering? Många är de jag mött, som har flera perioder, kortare och längre av sjukskrivning pga. stress och utmattning.

Artikeln som ovan är given som länk sammanstämmer bra med mina egna synpunkter och erfarenheter. Stress på jobb och i vardagen handlar om en personlig oförmåga att hantera sig själv i förhållande till vardagliga situationer i livet. Att kräva mer av sig själv än vad kroppen och psyket klarar av. Och att ge sig själv för lite av vardaglig uppmuntran och glädje. Det får vänta till semestern och då blir den här personen sjuk. Typiskt mönster under lång tid innan själva utmattningstillståndet träder in med full kraft. En personlighetstyp som av födsel och ohejdad vana lärt sig att bortse från sig själv. Livsfarligt!

Att lära om är en nödvändighet. Inte fortsätta som förut, inte stänga av, inte fly och låta bli att vara arg på sig själv i onödan. Att lära om går inte av sig själv, det är som att lära sig gå på nytt. Tar tid men är värt både tid och möda.

Selfcompassion är ett begrepp för självhjälp i att ta hand om sig själv som sin bästa vän. Finns intresse leder länkarna nedan till mer matnyttigt kring detta begrepp.

http://self-compassion.org/

http://self-compassion.org/category/exercises/

Inga kommentarer

Tilknytning och partnerskap

5 Jun 2018

 

Känslan av vem jag är och hur jag förhåller mig till andra grundläggs i relationen eller till en förälder främst men också föräldraparet och andra viktiga vuxna som förekommer under barnaåren. Det finns trygg anknytning där anknytningspersoner gett barnet en känsla av att det går att vara sig själv och få vara med i gemenskapen oss emellan. Föräldern ser och bejakar barnet, ser den kommande personen och låter barnet utvecklas till en egen person. Så finns det otrygg anknytning där anknytningspersonen/personerna inte låtit barnet utvecklas efter egna möjligheter utan begränsar barnet efter egna begränsningar. Barnet lär sig antingen undvika/avvisa andra eller ser till att vara till lags. Båda lika destruktiva för den egna personen, sig själv. Klart att barnet blir argt inuti men tar inte tillvara denna känsla för att bejaka sig själv som den trygga ungen som skriker och lever rövare utan hämmar sig själv genom ex. undvikande eller att klänga efter uppmärksamhet.

Får detta stå oemotsagt, omedvetandegjort till vuxen ålder händer samma sak i anknytningen till en partner. Vad händer i oss då vi skaffar en partner som fungerar som den anknytningsperson som vi antingen blev trygga med eller i sämre fall otrygga? Varför är det så att vi söker det som vi redan fått för mycket av?

Detta är mycket bra beskrivet i artiklarna som är länkade nedan. Läs gärna vidare för mer information kring val och utkomster.

https://psykologisk.no/2018/03/hvorfor-blir-vi-et-par/

https://psykologisk.no/2016/03/ser-du-meg-anerkjenner-du-meg/

 

 

Inga kommentarer

Självkänsla, självförtroende och självbild

29 Maj 2018

https://www.1177.se/Tema/Psykisk-halsa/Diagnoser-och-besvar/Kriser-och-svarigheter/Sjalvkansla/

 

Jag har skrivit om det förr, självkänsla, självförtroende och självbild, men gör det igen. Det kan inte nog betonas hur viktiga vi är som vuxna runt ett barn för att barnet skall utveckla en stabil självkänsla och med det förtroende för sig själv att klara av uppgifter i livet.

Med det inte sagt att den som har självförtroende alltid har självkänsla i parietet med varandra. Vi har alla träffat den som tror sig om det mesta men som i motgång blir helt förkrossad. Kanske också vanligen arg på sig själv men ger någon i omgivningen skulden. Den ömma tån, den bristande självkänslan tål inte ljuset, som kungens nya kläder när det visar sig att han var naken. Alla spelar med i kungens parodi men det lilla barnet ser verkligheten och benämner den.  Verkligheten emellan oss människor som om personen i fråga höll sig till den, skulle göra att hen kunde få hjälp och därmed hjälpa sig själv i förlängningen.

Det är här som jag förstår det som att barn behöver oss vuxna som kan hjälpa oss själva, för den som hjälper sig själv kan också hjälpa andra. En sund känsla för sig själv med ett förtroende att både erkänna att detta kan jag inte eller att det här tror jag mig om. Se barnet, möt barnet, älska barnet, fostra och frustrera barnet allt i den ordning och mängd som det finns behov av. Det är en stor konst som minsann inte är lätt, men vem har sagt att det skall vara lätt. Med självkänsla finns möjlighet för att anta utmaningar med självförtroende och en verklighetstrogen självbild intakt över tid.

En självbild lik den i ögat av den andra. Lite dum och lite klok, allt i en god förening.

Inga kommentarer

« Newer - Older »