Dialogpraktikens blogg

4 feb 2013

Här är jag, Christina som skriver i denna blogg. I bloggen försöker jag koppla ihop praktik med teori, som det framstår för mig i min vardag som psykoterapeut.

Inga kommentarer

Ilska

7 jan 2020

Ilska som känsla är till för att användas, inte för att undertryckas. Användningsområdet är att gränssätta men också skapa plats för sig själv och andra. Gränssätta, inte som stopp utan som aktiv handling. Aktiv handling som gör att den plats som den enskilda individen behöver för sina behov, sin utveckling, skapar individen själv. Ta den plats du behöver! Att ta plats handlar inte om att förtrycka andra, ta plats för andra utan att uttrycka det som är den egna personen och personligheten. Ilska är användbart i den mening att det gör så att den enskilde med lugn och trygghet intar, vet om att den är värd den plats i det gemensamma systemet som den skapar. Ju fler som tar plats desto mer utrymme och ”högre i tak får vi i världen.

När ilska blir till otrygghet, sarkasm, ironi, avundsjuka och bekämpande av andras möjlighet att ta plats ex. genom agrressionsutbrott i akt och mening att skrämma till underkastelse så ser vi resultatet av undertryckt ilska. Undertryckt icke verbaliserad/symboliserad ilska skapar rädsla och hat inom individen mot sig sjælv och mot andra. I sæmsta fall visas detta upp som en ”kejsare utan klæder” i form av olika system før att førhæva den egna personen, visa på ett falskt sken Ett exempel på detta ær USAs president, Donald. Værlden vore ett bættre stælle utan Donald och hans likar. Fram før Donald som seiriefigur och låt oss slippa Donalds i vår gemensamma værld.

Inga kommentarer

Inget nytt under solen

26 nov 2019

Intressant text som påstås vara nyheter inom den psykiatriska forskningen. Detta visar enligt min mening hur trångsynt psykiatrin varit/är. Det som texten beskriver har i kinesisk medicin varit känt i tusentals år och av mig om inte så länge så är det i vart fall ingen nyhet att kropp och själ hänger samman.

Inga kommentarer

Medel eller mål?

12 nov 2019

Hur tænker du och bemøter dig sjælv och andra? Som medel eller mål? Frågan ær av størsta relevans då skillnaden i sættet i att bemøta avgør om vi kan hjælpas åt i en værld som vi har gemensam eller om du ær du och jag ær jag utan mænskligt utbyte.

Mitt synsætt ær att alla mænniskor ær mål i sig och dærmed inte till før andra att utnyttja som medel før något hen vill ha men inte kan åstadkomma sjælv. Att utnyttja andra som medel innebær en objektsyn, att se andra som ting. Ting att gøra som jag vill med, som om jag ægde dig. Synsættet i sig avsløjar att den som agerar som om den ægde andra i næsta stund sjælv gør sig till objekt før andra att utnyttja. Beslutet ligger inte hos mænniskan i sig utan kan førflyttas efter behag liksom ansvaret. Sjælvbedrægeri byggt på sjælvhat.

Att se mænniskan som mål i sig ær subjektsyn. Varje mænniska æger sig sjælv och betæmmer i sitt eget liv. Med det føjler ansvar, samvete, ånger och då vi bær oss dumt åt førståelsen att jag har gjort dig illa. Ska vi samarbeta, få till en gemensam værld måste den førførdelade gottgøras. Ordet før gottgørelse ær FØRLÅT! Før ett førlåt med innehåll, innebørd krævs sjælvkænsla byggd på kærlek.

Inga kommentarer

Older »