Dialogpraktikens blogg

4 Feb 2013

Här är jag, Christina som skriver i denna blogg. I bloggen försöker jag koppla ihop praktik med teori, som det framstår för mig i min vardag som psykoterapeut.

Inga kommentarer

Alltså, det är farligt med bra saker

19 Jun 2018

Lyssna gärna på nedanstående länk där Katja Bergsten, psykoterapeut och forskare talar om anknytning och skam.

https://urplay.se/program/204999-ur-samtiden-unga-vuxna-dagarna-2018-om-skam-och-utveckling-hos-unga-vuxna

Det trygga barnet lär sig genom sin/a anknytningspersoner att det är lugnt, världen är vänlig. Jag kan släppa taget för jag vet att du är med mig, trygg hamn och säker bas. Det är ett inre både fysiskt och psykiskt tillstånd av lugn och ro. Föräldern ser och bejakar barnet men inte gudalikt. Barnet får med sig att ibland får du vänta, det finns något här som går före dig just nu. Barnet får med sig känslan av att jag är bra, tillräckligt bra och en sund känsla av skam. Skam som gör barnet socialt kompetent, realitetsanpassat i det att det förstår när det är dags att dra sig tillbaka i närmandet av andra, av hänsyn till sig själv och andra. Barnet har gränser för sig själv och andra och just därför är det möjligt att förhålla sig utforskande till sig själv och världen. I vuxen ålder i form av självomsorg, kunna uttala vilja, leka, spontanitet, nyfikenhet, och kreativitet. Känslor alla föds med, men vi lär oss hantera dem under barndom och känslor kan användas på ett för oss gott sätt eller vi kan med inlärning förvränga känslor till ett destruktivt användande, försvar.

Det ligger en medfödd ansträngning för överlevnad hos barn att närma sig föräldern. Barnet som inte blir mött då föräldern är deprimerad, full eller på annat sätt självupptagen och inte svarar an på barnets försök till närmanden blir otryggt, skammad och ansträngningen att utforska tillbakabildas. Barnet närmar sig men får lite smäll på fingrarna var gång och med barn är det så att de inte förstår att se föräldern som otillräcklig utan lägger misslyckandet på sig själva. Barnets förväntan matchas inte och utfallet får barnet själv ta ansvar för. Jag är fel, jag skall skämmas. Barnet kommer att försöka om och om igen och mötas av samma ”domare” eller än värre av ingen alls, överges. Det övergivna barnets trauma ger skräck. Skräck i olika grad i det fängelse som detta innebär individuellt sett då känslor på skalan av plus inte kan användas. Det övergivna barnet låter sig inte älskas, tryggas, lekas med och utforskar inte världen av sig självt.

Reparera innebär att förvärva trygghet vars innebörd är att revidera uppfattningen om sig själv. Är möjligt genom ett inre utforskande av, hur står det till med mig? Jag pratar med mig, inre reflektion, mentalisering, Finns många namn för tekniker inom olika terapiformer, viktigast är ändå att våga möta människan som ser mig och bejakar mig. Komma sig ur fängelsehålan av skräck för att ta den utsträckta handen som inte har varit synlig eller tillåten att ta för det övergivna barnet.

 

 

 

Inga kommentarer

Selfcompassion

12 Jun 2018

http://www.lum.lu.se/tysta-din-sjalvkritiska-rost-och-slipp-press-och-stress/

Att bli sjukskriven vid oförmåga att arbeta vidare pga. stress som blivit till utbrändhet kan tyckas vara en självklarhet och kanske också nödvändigt för en tid. Men efter en tid av återhämtning lämnas många till sig själva av sjukvården. Visst finns det återbesök hos doktorn, men vad ger det egentligen för rehabilitering? Många är de jag mött, som har flera perioder, kortare och längre av sjukskrivning pga. stress och utmattning.

Artikeln som ovan är given som länk sammanstämmer bra med mina egna synpunkter och erfarenheter. Stress på jobb och i vardagen handlar om en personlig oförmåga att hantera sig själv i förhållande till vardagliga situationer i livet. Att kräva mer av sig själv än vad kroppen och psyket klarar av. Och att ge sig själv för lite av vardaglig uppmuntran och glädje. Det får vänta till semestern och då blir den här personen sjuk. Typiskt mönster under lång tid innan själva utmattningstillståndet träder in med full kraft. En personlighetstyp som av födsel och ohejdad vana lärt sig att bortse från sig själv. Livsfarligt!

Att lära om är en nödvändighet. Inte fortsätta som förut, inte stänga av, inte fly och låta bli att vara arg på sig själv i onödan. Att lära om går inte av sig själv, det är som att lära sig gå på nytt. Tar tid men är värt både tid och möda.

Selfcompassion är ett begrepp för självhjälp i att ta hand om sig själv som sin bästa vän. Finns intresse leder länkarna nedan till mer matnyttigt kring detta begrepp.

http://self-compassion.org/

http://self-compassion.org/category/exercises/

Inga kommentarer

Tilknytning och partnerskap

5 Jun 2018

 

Känslan av vem jag är och hur jag förhåller mig till andra grundläggs i relationen eller till en förälder främst men också föräldraparet och andra viktiga vuxna som förekommer under barnaåren. Det finns trygg anknytning där anknytningspersoner gett barnet en känsla av att det går att vara sig själv och få vara med i gemenskapen oss emellan. Föräldern ser och bejakar barnet, ser den kommande personen och låter barnet utvecklas till en egen person. Så finns det otrygg anknytning där anknytningspersonen/personerna inte låtit barnet utvecklas efter egna möjligheter utan begränsar barnet efter egna begränsningar. Barnet lär sig antingen undvika/avvisa andra eller ser till att vara till lags. Båda lika destruktiva för den egna personen, sig själv. Klart att barnet blir argt inuti men tar inte tillvara denna känsla för att bejaka sig själv som den trygga ungen som skriker och lever rövare utan hämmar sig själv genom ex. undvikande eller att klänga efter uppmärksamhet.

Får detta stå oemotsagt, omedvetandegjort till vuxen ålder händer samma sak i anknytningen till en partner. Vad händer i oss då vi skaffar en partner som fungerar som den anknytningsperson som vi antingen blev trygga med eller i sämre fall otrygga? Varför är det så att vi söker det som vi redan fått för mycket av?

Detta är mycket bra beskrivet i artiklarna som är länkade nedan. Läs gärna vidare för mer information kring val och utkomster.

https://psykologisk.no/2018/03/hvorfor-blir-vi-et-par/

https://psykologisk.no/2016/03/ser-du-meg-anerkjenner-du-meg/

 

 

Inga kommentarer

Older »