Dialogpraktikens blogg

4 feb 2013

Här är jag, Christina som skriver i denna blogg. I bloggen försöker jag koppla ihop praktik med teori, som det framstår för mig i min vardag som psykoterapeut.

Inga kommentarer

Inget nytt under solen

26 nov 2019

Intressant text som påstås vara nyheter inom den psykiatriska forskningen. Detta visar enligt min mening hur trångsynt psykiatrin varit/är. Det som texten beskriver har i kinesisk medicin varit känt i tusentals år och av mig om inte så länge så är det i vart fall ingen nyhet att kropp och själ hänger samman.

Inga kommentarer

Medel eller mål?

12 nov 2019

Hur tænker du och bemøter dig sjælv och andra? Som medel eller mål? Frågan ær av størsta relevans då skillnaden i sættet i att bemøta avgør om vi kan hjælpas åt i en værld som vi har gemensam eller om du ær du och jag ær jag utan mænskligt utbyte.

Mitt synsætt ær att alla mænniskor ær mål i sig och dærmed inte till før andra att utnyttja som medel før något hen vill ha men inte kan åstadkomma sjælv. Att utnyttja andra som medel innebær en objektsyn, att se andra som ting. Ting att gøra som jag vill med, som om jag ægde dig. Synsættet i sig avsløjar att den som agerar som om den ægde andra i næsta stund sjælv gør sig till objekt før andra att utnyttja. Beslutet ligger inte hos mænniskan i sig utan kan førflyttas efter behag liksom ansvaret. Sjælvbedrægeri byggt på sjælvhat.

Att se mænniskan som mål i sig ær subjektsyn. Varje mænniska æger sig sjælv och betæmmer i sitt eget liv. Med det føjler ansvar, samvete, ånger och då vi bær oss dumt åt førståelsen att jag har gjort dig illa. Ska vi samarbeta, få till en gemensam værld måste den førførdelade gottgøras. Ordet før gottgørelse ær FØRLÅT! Før ett førlåt med innehåll, innebørd krævs sjælvkænsla byggd på kærlek.

Inga kommentarer

Social?!

22 okt 2019

Martin Buber, min husfilosof, gör skillnad mellan det sociala och det mellanmänskliga och menar att det sociala inte nödvändigtvis behöver innefatta äkta möten och personliga relationer, utan snarare leder till gemensamma erfarenheter och reaktioner. Att tillhöra en social grupp eller att vara social innebär således inte att en väsens- relation nödvändigtvis utvecklas mellan de människor som ingår, vilken Buber menar är det mellanmänskligas grundläggande fundament genom vilken vi människor verkliggörs och formas som individer. Att bli till fullo medveten om vem en människa verkligen innerst inne är handlar om att se hennes yttranden, handlingar och förhållningssätt som hennes unika väsen istället för att göra henne till föremål för egna funderingar och iakttagelser. Det innebär att låta bli att göra henne till ett objekt, ett det. Om Det–världen präglar människans förhållningssätt innebär det i sammanhanget också att hon främmandegörs för både andra och sig själv. En Jag–Du – relation mellan de interagerande individerna är en förutsättning för skapandet av starka och intakta sociala band.

Stör mig inte, jag är social är något jag ofta möter. Människors uppfattningar om att vara social är ofta det ytliga, det fördolda, att följa med, att hålla sig utanför den inverkande och påverkande. Så synd, då det äkta mötet mellan två människor där båda är närvarande och beredda att vilja varann något är det som skapar Mig och Dig samt upprätthållandet av ett socialt sammanhang.

Inga kommentarer

Older »