Att blunda är ingen bra idé

mar 26 2019

Stanna i situationen, här och nu med mig. Så bukar jag be människor jag träffar när jag förstår att trots att kroppen sitter kvar är själen/mind redan utanför dörren till terapirummet och långt borta.

Anledningen till detta fenomen är som så mycket annat det vi terapeuter kallar för försvar. Att vara i grunden otrygg, otrygg nog att inte med sin vilja, mening kunna stanna kvar för att för att delta i situationen. Tanken om att vara fel eller rätt, svart eller vit, den som bestämmer eller den som blir bestämd över, härskare eller offer, allt på en och samma gång men sällan gråtonerna emellan. I sannhet en utsatt position som gör att personen blundar och vågar inte, missar mycket i situationen och försvaret ter sig som flykt, angrepp på andra och eller spela död för att undkomma. Att undkomma är ingen lösning!

Stanna i situationen, tänk bra, bättre. Försök lugna dig själv och svara på situationen i sak, inte vad du hör eller inbillar dig kommer att hända, som ”alltid” hänt tidigare. Här och nu med mig. Det handlar om realitetanpassning och din egen identitet.

Att våga första gången handlar om att ge dig själv godkänt och den andra en chans, håll dig själv uppdaterad i nutid. Resten kommer inom sinom tid gå av sig självt.

Inga kommentarer

Lämna en kommentar